När man för första gången läser spelschemat inför den allsvenska säsongen så är det ett par matcher jag letar upp direkt och kollar vilket datum som matchen spelas. Det är derbymatcherna mot AIK och Hammarby. Det är de matcherna jag ser fram till och helst vill att Djurgården skall vinna. Inför derbyt mot AIK i torsdags var det extra nervöst. Nu skulle jag vara en del av evenemanget.....
Vi skulle samlas kl 19.15 utanför ingång 323 på Råsundas västra läktare. Jag var där kl 19.00. Redan på plats var min lagkamrat och vår framtida målhjälte Robert. Han hade stått där sen kvart i. En efter en kom alla spelare och jag kan lova er, vi var ganska nervösa och tagna av stundens allvar. Snart skulle vi in och spela inför 34,000 åskådare.

20 minuter in i derbymatchen var det dags för oss att gå ner till omklädningsrummet och byta om. Vi fick AIK-juniorernas omklädningsrum som låg vägg i vägg med AIK´s A-lag. När vi hade bytt om fick vi stå och vänta i spelargången tills domaren blåste av till halvtidsvila. Under väntandet gick min lagkapten Eric snabbt igenom en taktik för matchen. Jag skulle till varje pris hålla tätt bakåt. Han skall springa maraton till sommaren så han kunde jaga livet ur de andra på topp. Den taktiken var jag helt med på.
Först ut från spelargången kom Nora Strandberg från Canal +. Hon skulle förbereda en halvtidsintervju. Bildsköna Nora verkade vara lika nervös som oss andra. Sen kom alla spelarna och ledarstaben. Nu var det dags för oss att kliva in på planen.....
Känslan att beträda ett nästan fullsatt Råsunda var märkligt. Man såg inte folket för allt folk. Det var bara ett folkhav på läktaren.
Matchen:
Jag märkte knappt att matchen startade. Helt plötsligt var den bara i gång. Eftersom planen inte var så stor och målen väldigt små så visste jag att det skulle bli en tät match med få mål. Motståndarlaget hade ett klart bollövertag men det var vi som fick det förlösande 1 - 0 målet. Det var i en kontring som Robert iskallt rullade bollen i mål. Sen var det bara att försöka hålla tätt bakåt. Jag minns inte så mycket mer från själva matchen mer än att jag skrek vid några tillfällen att vi skulle skjuta iväg bollen långt. Inte det finaste spelet precis men med så mycket som stod på spel gällde det bara att vinna . När domaren blåste av var det en otrolig lättnad. Nu var man i Fotbolls-EM!
Konstiga saker:
Råsundas gräsmatta var bland den sämsta jag upplevt. Lelles gräsmatta i Rosersberg är av högre kvalité.....
Jag har aldrig varit så torr i munnen någon gång. Efter en minut av matchen fanns det inte en droppe kvar i munnen. Det måste bero på den dåliga luften i Solna.....
Bilder:
Fimer:

Hela matchen filmat från Östra (Tack Björn!)

Klipp 1 filmat från Södra

Klipp 2 filmat från Södra
Läs den första delen. Fotbolls-EM kanske...... Del 1 >>
Läs den andra delen. Fotbolls-EM kanske...... Del 2 - The briefing >>
Stort! Jävligt stort! Men det var med skräckblandad förtjusning jag såg filmen från Adidas-matchen… Jag inser ju att min trogne bänkgranne på Stadions Curva K nu lämnat läktarlivet bakom sig för att fortsättningsvis återfinnas nere på gröngräset istället. Siggi ringer närsomhelst. Go Petebo Go!
Peter den förskräcklige Bergstedt är ju ett mittlås redo för landslagsuppdrag. Hans rensningar når ju över hela planen. Det är bara att Lagerbäck kallar ner honom från läktaren i öppningsmatchen mot grekerna.
Agne Jälevik